Arvet
Arvet består av gamla nötta, blekta och skitiga textilier som jag hittat i lagårdar, på vindar och i uthus. Tyger som har spelat ut sin roll. De bär på berättelser som vid första anblick kan vara svåra att förstå. Det stora sjoket gles linneväv som agerat teaterridå på en vind i ett uthus, som barn i en annan tid har knutit upp på en trästör och sedan låtit falla. Som det avklippta och blekta sidentäcket vilket någon troligen har sovit många nätter under innan saxen sattes i det och det slutligen lades som skydd från smuts på en soffa i en lagård. Eller som de blekta gardinerna som fullkomligt börjat falla samman efter åratal av solljus.
Jag har samlat dessa textilier, funderat på deras inneboende historier, fryst ned dem för att göra mig av med eventuell ohyra, vädrat dem ute i kylan för att avlägsna den värsta smutsen, försiktigt rengjort dem från muskiss, musskit och lagårdslukt. Efter det har jag bläddrat i en bortgången familjemedlems gamla receptböcker, funnit oväntade anteckningar från en annan släkting, om psykisk ohälsa i en annan tid. Jag har frågat runt och sedan satt mig ned, skrivit och slutligen sprättat fram ord i textilierna. Ord som ger dem en ny laddning, en ny berättelse, ännu ett lager av historia.
Det krävs fysisk närvaro och stor ansträngning för att kunna se och ta del av verket. Kanske är det även vad som krävs för att minnas vad som en gång glömts bort?
Dikt på tyget:
bläddrar bland ned-plitade recept på hästskor
våfflor å drömmar
en annan kvinnas hand skriver
Det ser mörkt ut
Det ser omöjligt ut
Vart skall jag vända mig
jag har endast boken o pennan att ta till
Humöret har stegrats hitintills
måtte det vända snart.
de tror
men ingen vet
minns
han va omöjlig i perioder
inlåst
www.helenabratt.se
@helbratt
helena.bratt@hotmail.com
