Att lämna avtryck – En undersökning av trycktekniker och minnen
Det händer ofta att jag genom en färg, ett motiv eller ett objekt hamnar i ett minne av något eller någon. Främst av saker som en annan människa skapat och haft en tanke kring. Ting som är gjorda för hand bär på historia och närvaro och jag blir oftast sentimentalt bunden till dessa just för att de är kvarlämnade avtryck av någon som en gång skapade.
Det finns en nyfikenhet hos mig vad vi väljer att omge oss med i våra hem, i vår vardag och vad som blir kvar efter en människa. Vilka saker får följa med i historien och varför? Försvinner berättelsen när berättaren inte finns längre eller kan objektet bära historien vidare?
I det här projektet har jag undersökt handens närvaro i olika trycktekniker. Omsorgen till ett hantverk och dess betydelse. Med utgångspunkt av motiv från mina barndomsminnen har jag skapat mönster för att bevara något som inte kommer tillbaka men som en kan få besöka ibland. Ett minne att vila i.
I mönstren får de bevaras och blir avtryck från min historia.
Utdrag ur det nedskrivna minnet “På gammelmorfars vind” av Pauline Nolegård
“Det var många gånger när jag var barn som jag undrade vad som fanns på gammelmorfars vind men så länge han levde så var jag aldrig där uppe.
Gammelmorfar bodde i ett rödmålat hus med vita knutar intill skogen en bit ifrån mormor och morfar. Han hade långt vitt skägg och såg precis ut som den jultomten som finns på bokmärken. Jag var inte så gammal när han levde men kommer ändå ihåg hur spännande det var att hälsa på hos honom. Förutom att han såg ut som självaste tomten så hade han också flera fina hästar samt en hund som hette Bamse. Bamse skällde alltid högt när vi parkerade och det skrämde mig. Han var i och för sig en ganska liten hund men jag minns att jag ändå var väldigt rädd för honom. När man klev in genom dörren så kom man rakt in i köket där gammelmorfar eldade i järnspisen. Det luktade lite rök och därför var dörrarna till de andra rummen ofta stängda men någon gång hade det varit öppet så jag visste ungefär hur det såg ut där innanför. Vi brukade sitta på blå pinnstolar runt bordet intill fönstret och mumsa på fikabröd som jag och min bror hade fått välja på ett bageri på vägen dit…..”