Det röda guldet och viljan att finnas
Material: Fyle-lera
Svart stengodslera
Porslinslera
Jag hade hört ryktena men inte förstått allvaret. Jag visste att den skulle försvinna. Inte skulle brytas mer, inte formas, inte brännas och inte leva vidare. Det röda guldet och viljan att finnas blev mitt första och sista möte med Fyle-leran, den svenska stengodsleran.
Arbetet bär på en sorg men också en hyllning till det liv som varit. Jag ser näten som en slöja av sorg runt allt som är. Det färgar allt omkring oss. Det är något som känns men inte alltid syns. Som en skugga över det liv som levts.
Vid minsta beröring faller skulpturerna i fyle-leran sönder. Men keramik är fantastiskt, det är skört och starkt på samma gång. Du kan bryta den i delar, men delarna i sig kommer alltid att finnas kvar.
