Transformation
För mig är elden en vän. Den är närvaron personifierad och har en stärkande effekt på mig. Under mitt första år i Göteborg, då pandemin var som värst, upplevde jag med många andra en ensamhet som satte djupa spår. Människor försvann, nära relationer upphörde och gatorna var tomma. Ibland gick jag ut på berget bakom min lägenhet och tände en brasa. Elden transformerar både materia och stämningar. Mina känslor fick ett sammanhang. Jag kollade ut över staden och kände mig lite mer som en del av en gemenskap. Den där brasan blev min tröst och lät mig vara i vilket skick som helst, utan att försöka justera eller förbättra. För mig står elden för både ljus och mörker. I sitt harmoniska tillstånd förtrollar den sin atmosfär. Och i sitt våldsamma, förintar den allt som kommer i dess väg. De här ytterligheterna tillåter också mig att vara mitt fulla spektrum. Hela jag får finnas. Även de smutsiga, motbjudande och otäcka sidorna.
I det här projektet så har jag skapat metoder för infärgning av ullgarn, och sedan vävt samman materialet till en abstrakt bild i vävstolen. Jag har även undersökt hur ullen i sina olika stadier kan samspela i ett och samma verk. Under arbetets gång så har elden slingrat sig fram som en flammande tråd. Den har varit mitt trygga ankare som hela tiden kunnat spegla mina erfarenheter i processen. Både ullen, elden och processen bär på transformativa egenskaper. Tack vare denna gemensamma nämnare pågår ett möte i den vävda bilden, där de tre komponenterna både interagerar och konverserar med varandra.
